Råkade ut för något igår som jag tänkte skriva om här.
Satt med mor och syster vid ett bort och samtalade. En man, i 30-års åldern ungefär, satte sig ner. Vi började prata lite och efter en liten stund undrade han om jag vill följa med ut på en cigarett. Jag sa javisst, vad kunde det skada.
Väl ute stod vi med några andra och rökte och pratade och efter en stund kom vi in på studier, då jag berättade att jag studerar teater. Den här mannen var rätt så berusad och på skämtsamt humör, och avbröt oss andra med små "humoristiska" inslag hela tiden. När jag, lite halvt oseriöst sa, "Ja, ibland undrar jag om teater är bästa vägen att gå eller om jag borde göra något annat" sa han "Du kan ju t.ex. klä av mig."
Harmlöst kan man tycka. Men jag blev så äcklad. Inte bara var jag totalt ointresserad av honom, inte bara har jag pojkvän, och inte bara skulle jag aldrig göra något med någon sådär. Han var själv gift och hade små barn - frun och barn hade varit på festen tidigare men åkt.
Jag minns inte vad jag sa men jag gick in i alla fall och pratade inte med honom mer. Senare försökte han dansa intimt med en annan tjej men misslyckades även där. Tänker på det gamla talesättet "Det finns sådana i varje familj". Ska det vara så? Jag blir mörkrädd av att tänka att var och varannan gift man (eller kvinna, för den delen, jag generaliserar inte) går runt och skämtar till synes harmlöst med andra, och med tanke på otrohetsstatistiken är det nog inte så harmlöst egentligen. Jag hade nog inte godkänt skämt i den här tonen och jag tror inte många andra skulle det heller. Men. Vad man inte vet...
Och sånt här sker hela tiden. Vad gör man.